En shoppingslav?

Hej på er! 

Ni hade väl tänkt att jag hade försvunnit för gott innan det ens hade startat, men icke sen icke, här är jag! I full gång med mitt experiment som ”icke konsument”. Experimentet har hållit på sedan första februari och de här två månaderna har minst sagt varit intressanta.

Det allra första jag märkte i mitt eget konsumentbeteende är hur enormt mycket TID jag har lagt på att tänka och planera för vad jag ska köpa/konsumera! Jag menar verkligen enormt mycket! Det är faktiskt skrämmande när jag tänker på det. Vid löningen den 25/2 var min första känsla, rastlöshet och tomhet.  Varför? Därför min tidigare rutin av att planera runt min konsumtion hade försvunnit.  Jag kunde helt enkelt inte längre lägga massa tid på att surfa runt hos olika webshoppar för att hitta nya klädesplagg eller prylar. Jag kunde inte längre drömma mig bort i alla kataloger med erbjudanden om ”en ny look” eller ”nya trender”. Kicken av att känna, ”det där ska jag ha!” fanns inte längre tillgänglig för mig. Och det blev tomt. Riktigt tomt. Så tomt så att jag blev rastlös.

FRÅGA                                                                                                                                                                                    Hur gör ni? Tänker ni mycket på vad ni ska shoppa? Om ni skulle försöka göra en avgränsning, hur mycket tid per vecka tror ni att ni lägger på att tänka på shopping eller vad ni ska konsumera? Kommentera gärna om era tankar!

I början skämdes jag nästan över att det kändes tomt. Är jag veklingen en ”sån där” som är kedjad under konsumtionssamhället? En shoppingslav? Betyder verkligen shopping och att få spendera pengar så mycket för mig som individ? Ja, tydligen var det så. Eller tyvärr kanske jag borde säga.

Tomheten låg kvar i någon vecka, innan den byttes ut mot det motsatta. Peppen.

Peppen att ta reda på varför jag fungerar såhär. Och hur kommer experimentet att kunna förändra mig? Jag började ställa mig frågor som, kommer jag någonsin konsumera på samma tidskrävande och kick-beroende sätt igen? Den frågan står fortfarande obesvarad.

Peppen finns fortfarande kvar och nu står jag inför en ny spännande utmaning.                     Ett påsk-break i Stockholm.

Som ni kanske vet ( om ni har läst på min profilsida här) så vet ni att jag har all  min familj i Stockholm och att jag med jämna mellanrum åker ner för att besöka dem och få fylla på energitanken. Hittills under experimentet har jag hunnit vara nere 1 gång och om ett par timmar ska jag ge mig iväg igen. Det som hände under mitt första besök var att jag kände mig så låst av att inte kunna konsumera, och det gick senare upp för mig att det har varit en stor beståndsdel i mina tidigare besök. Att köpa med mig något nytt hem eller gå på stan med vännerna och fynda. Kicken och kontrollen fanns inte längre på samma sätt. Så jag undvek stan och butiker rätt så rejält.

När jag nu om några timmar kommer sätta ner mina fötter på huvudstans bara mark, så funderar jag över hur det kommer kännas. Kommer känslan av låshet ligga kvar? Eller kommer jag se min stad på ett annat vis? Kommer jag hitta nya saker som staden kan erbjuda utan att behöva konsumera? Jag kommer uppdatera er under min vistelse om hur min bild av Stockholm ser ut, utan konsumtion. Det jag på förhand vet kommer vara svårt och  kräva mycket planering, är mina matinköp. Jag får som ni vet endast göra två kostinköp/vecka som är utanför matbutiker. Mina vanliga rutiner vid besök i Stockholm är att träffa vänner och familj på fik eller restauranger, och umgås i den miljön. Vilket jag fortfarande kan, men endast med två inköp/vecka. Så planering krävs!

 

coffee-cup-latte-milk

Jag som kaffefanatiker älskar att kunna spontant ta en kopp på ett av alla favoritfik. Spontaniteten måste nu bytas ut mot planering…

Tillbaka till all min tid som helt plötsligt dök upp.  Vad gjorde jag då med all min nyvunna tid undrar ni? Jo, till en början fick tomheten ta en hel del utrymme, men sen gav jag den tiden till mig själv.

Jag tar en extra lång kravlös promenad längs älven med favoritmusiken i öronen. Jag drömmer mig bort i en ny favoritserie efter en lång arbetsdag, som jag så länge har skjutit upp att se. Jag tar med sambon för att strosa runt i stan en hel söndagsförmiddag, och bara titta på folk som lapar i sig av solskenet.

Shoppingslaven har fått kravlös kvalitétstid.

Lämna en kommentar